Andrea Solari (also Solario) (1460 in Milano - 1524) was an Italian Renaissance painter. He was initially named Andre del Gobbo, but more confusingly as Andrea del Bartolo a name shared with two other Italian painters, the 14th Century Siennese Andrea di Bartolo, and the 15th Century Florentine Andrea di Bartolo.  Related Paintings of Andrea Solario :. | Man with a Pink Carnation | Portrait of a Young Man after | Man with a Pink Carnation | Madonna of the Green Cushion | Madonna mit dem grunen Kissen |
Related Artists:
James Holland
1799-1870 British English painter. As a boy he was employed for seven years to paint flowers on pottery in the factory of John Davenport ( fl 1793; d 1848) of Longport. In 1819 Holland moved to London, where he continued at first to work as a pottery painter but also undertook watercolours of flowers and natural history subjects, exhibiting his works at the Royal Academy from 1824. After 1828 oil paintings predominated over watercolours in the many pictures that he exhibited at the Royal Academy, the Society of Painters in Water-Colours (of which he was made an associate in 1835), the British Institution and the Society of British Artists. He travelled to Paris in 1831 and subsequently made repeated tours of the Continent. Buildings in European cities now became his favourite subject, and above all, scenes of Venice, which he first visited in 1835; his Venetian views have sometimes been confused with those by Richard Parkes Bonington. In 1837 he was commissioned by the Landscape Annual to make drawings in Portugal, which were engraved in the issue for 1839. He travelled again to Venice in 1845, 1851 and 1857, making sketches en route of the Low Countries, France, Switzerland and Austria. Other subjects favoured by Holland were Blackheath and Greenwich (both London), where he lived from 1830 to 1845. He was renowned for his fluent draughtsmanship and for his brilliant colouring in both oils and watercolours, making liberal use of gouache in the latter. The contents of his studio were auctioned at Christie's, London, on 26 May 1870.
Giovanni Migliara
Italian 1785-1837 He began his career as a scene painter with Gaspare Galiari (1761-1823) in Milan, working at the Teatro Carcano in 1804 and at La Scala from 1805 to 1809. Owing to illness, after 1810 he turned to small-scale works in watercolour or oil using various supports, including silk and ivory. At this date Milanese painting was dominated by Andrea Appiani and Luigi Sabatelli, both leading Neo-classical artists. However, Migliara remained aloof from this dominant movement and instead drew on medieval and historical subjects with Romantic undertones. His precise, jewel-like technique and choice of subject-matter found favour with aristocratic patrons in Milan. His figures are generally stilted and burdened by their costumes, though the crowd in Sacking of Minister Prina's House (1814; Milan, Gal. A. Mod.) is depicted with unusual fluency. In 1822 Migliara was appointed Professor of Perspective at the Accademia di Belle Arti, Milan, and in 1833 he was nominated painter to the court of Charles-Albert, King of Sardinia (reg 1831-49). More typical of his historical scenes is Entrance to the Castle of Plessis de la Tour (Turin, Gal. Civ. A. Mod.), which was exhibited at the Brera in 1833. He also produced many topographically precise pictures of church interiors in which he combined his training as a scene painter with his knowledge of intaglio techniques.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).